ssofiablad

Jag ska inte bara flytta från det stället som alltid har varit hemma för mig, jag ska även flytta till två helt olika ställen. Efter att ha vetat detta i tre månader har jag fortfarande inte ens vant mig vid tanken, och imorgon händer det. Detta känns helt sjukt.

Men det värsta är inte att lämna det som är hemma för mig, det är att lämna min absolut bästa vän!

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan rebecka, hon har alltid varit den som funnits där för mig när jag än har behövt henne. Nu tänker ni säkert - men hallå ni kommer ju fortfarande vara vänner ?!

Och ja det är klart att vi kommer vara! Hon är min sister from another mister, min bro from another hoe osvosv. Men det kommer vara långt ifrån samma sak.

Vi kommer inte längre bo en minut ifrån varandra, vi kommer aldrig bara kunna smsa varandra när man mår dåligt/är ledsen eller whatever och be en komma upp/ner. Aldrig igen.

Det finns nog ingen i hela världen som kan förstå allt som vi har gått igenom tillsammans. Utan rebecka vet jag inte vart jag hade varit idag, men jag vet att det hade varit väldigt långt ifrån där jag är nu. Kanske hade jag inte ens funnits längre utan henne.

Både jag och rebecka har gråtit floder många gånger fram tills denna dagen, och tårarna är inte slut än.

När detta kommer upp på min blogg kommer jag antagligen sitta och gråta 2-3 floder till. (Skriver detta inlägget några veckor innan jag faktiskt ska flytta eftersom jag antagligen inte kommer kunna klara av att skriva något då.)

Jag ska inte sitta och tycka synd om mig själv mer nu, och meningen med detta inlägget är inte att få er att tycka synd om mig!! Men jag behöver bara skriva av mig lite..

RebeckaAndreasson, jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva!

Du är den bästa vännen man nånsin kan önska sig,

Puss på dig gunnar.

Jag skiter fullständigt i hur vi ser ut på bilderna, det bjuder vi på!